forumarticles Section Audio La Fanzinotheque brochures journaux nouscontacter Acceuil
Hemsida > Other langages / Otros idiomas / Altri idiomi / Andere Sprachen… > Svenska > Vi hedrar inte motståndet med parader, utan med uppror

Vi hedrar inte motståndet med parader, utan med uppror

lördag 25-December-2010

Alla versioner av den här artikeln: [ελληνικά] [English] [français] [italiano] [svenska]

Den 26 och 27 oktober delade högstadieelever flygblad på skolor i överklassområdena Ano Glyfada, Elliniko och Argyropouli i Aten, som en förberedelse inför den nationella – och nationalistiska – årsdagen ”Ochi Day” (”dagen för det stora nej-et) som firas på grund av den grekiske diktatorn Metaxas ”nej” till Mussolinis förfrågan om att Grekland skulle låta italienska trupper passera landet under andra världskriget. Vanligtvis firas detta stora nej med parader och marscher, både för skolungdomar och militär. Så här löd elevernas flygblad:


”Ett-TVÅ, ett-TVÅ. Är paraden en (fårens) förberedelse för armén?

Vi föddes och växte upp med övertygelsen att marscher på nationella helgdagar är något givet… MEN, saker är inte riktigt så. Den nationalistiska sinnesförvirringen har inte alltid blomstrat. Militaristiska och nationalistiska uppvisningar kom från Hitlers nazistiska Tyskland och Mussolinis fascistiska samhälle och uppmuntrades i Grekland av Metaxas diktatur, liksom andra totalitära regimer (Nordkorea, Sovjetunionen, Kuba) också införde parader för att påtvinga ”moral” och disciplinera studenterna.

Parader är vanligtvis styrda av ett kompakt och likriktar utseende och de är till för att smälta samman individualitet samtidigt som de utvecklar diskriminering. Exempelvis får ofta pojkar marschera före flickor, långa personer framför korta och, framförallt, välartade studenter framför alla andra. Faktum är att det vanligtvis bara är sex elitelever som får ta del av den ortodoxa kristna lovprisningen, och dessa får alltid marschera före resten av ”elevmobben”.

Skolan, å sin sida, skapar en terrorkänsla gentemot eleverna för att få dem att delta i paraden – eftersom de flesta elever ignorerar att deras medverkan är frivillig och inte obligatorisk. Därför kan elever få sin frånvaro raderad från papprena om de medverkar, samtidigt som den elev som vägrar kan få se sin frånvaro ökad. I vissa fall, om än extrema, kan skolor gå så långt som att hota med avstägning eller relegering om elever inte medverkar.

Detta är ett tecken på att skolorna hellre utgör ett medel för att bibehålla fascistisk metod och praktik än att ta tag i riktiga praktiska problem som brist på lärare och läromaterial.

Det är självklart att vi som anarkister motsätter oss denna denna absurda nationalism – en nationalism som försvarar en institution som på grundval av nationalitet och hudfärg sår hat och krigiskhet gentemot medmänniskor.

Vi hedrar inte motståndet med parader, utan med uppror.

/Anarkister söderifrån”